Bristningar

 
 
 
 
 
Har ni bristningar? Isåfall har ni "behandlat" det på något sätt eller bara låtit det vara
 
Det kanske är en lite udda fråga men bristningar är verkligen ett av grejerna som man knappt pratar om. Jag menar man pratar om vikt, kroppsformer men aldrig bristningar som faktiskt är något många har. 
 
Själv har jag bristningar vid höften/låren och fick dem när jag kom i puberteten. Tydligen växte jag så fort att huden inte hann producera hud eller vad det var. Fick ju panik när jag såg mina bristningar, mamma fick också panik så vi gick till olika hudläkare och de kunde konstigt nog inte "identifiera" det tills en av läkarna sa att det var vanliga bristningar. Jag hoppades på att det var något tillfälligt men så var det inte. Helt ärligt höll vi på att fundera på laserbehandlingar. Dock rekommenderade läkaren att låta bli för att det är naturligt. Jag ville fortfarande inte ge upp utan testade alla krämer i världen och ingenting fungerade. Trodde det var the end of my life och jag skämdes så grovt över mina bristningar. Vågade knappt duscha i gympan längre för att jag trodde att alla skulle skratta åt mig eller något. Bikinis var ju bara att glömma, aldrig att jag skulle våga visa mig i bikini med mina bristningar kände jag. Det tog seriöst flera åår innan jag lärde mig att acceptera dem, fy fan så hemskt egentligen. Mitt självförtroende var på minus noll typ :/ Idag är jag glad att jag kan acceptera dem, jag menar det är ju väl bara lite ränder... Men när jag fick dem var det mer än bara ränder. Jag trodde typ att det var någon hudsjukdom och att jag skulle plågas förevärr.
 
 
OK DET ÄR INTE MIN RUMPA. BILDEN ÄR LÅNAD FRÅN GOOGLE. HAHA

Tjejsnack

 
Nu tänkte starta igång med "tjejsnack" här i bloggen. Nu är det såklart inte jätte nytt för att jag har sett att andra har liknande. Men det ska bli kul att prata om om såna "tjejiga" problem i bloggen och höra vad ni har att dela med er :-)
 
Då är frågen:Hur upplevde ni er första mens?
 
Själv tyckte jag bara att det var besvärligt och jag skämdes över det ett tag. Det var för att jag var först i klassen som fick det samtidigt som att jag hade hört om hur äckligt det är. Jag försökte "dölja" och ville knappt berätta till någon men jag sa till mamma och hon köpte bindor osv. Lol hon köpte bindor till mig tills ööh fortfarande. Men ibland köper jag själv såklart ;-) haha. Iallafall min poäng är att jag tyckte det var pinsamt med mens för att det är så tabu belagt på något sätt. Sen är sexualundervisningen bajs så jag som 13årig(när jag fick den) tänkte att det var det mest onödiga saken ever. Som tur förstår jag idag att mens inte alls är onödigt. Jag skäms inte heller över det. Tycker att det är bra att det på något sätt uppmärksamas av kända personer som till exempel Clara Henry.Hon är så himla cool.
RSS 2.0